Vidareuthyrning
Jämfört med IAS 17 ändrar IFRS 16 hur en mellanliggande leasegivare bedömer om ett avtal om vidareuthyrning är ett finansiellt leasingavtal. Enligt IFRS 16 ska avtalet om vidareuthyrning klassificeras med hänvisning till nyttjanderättstillgången som härrör från huvudleasingavtalet och inte med hänvisning till den underliggande tillgången (IFRS 16.B58 b). Undantaget är när huvudleasingavtalet är ett korttidsleasingavtal som företaget, i egenskap av leasetagare, har redovisat enligt undantaget i IFRS 16.6. Då ska avtalet om vidareuthyrning klassificeras som ett operationellt leasingavtal (IFRS 16.B58 a).
Om den underliggande tillgången leasas med en leasingperiod på tio år, har en återstående ekonomisk livslängd på 50 år och hyrs ut vidare i nio år, blir avtalet om vidareuthyrning ofta ett finansiellt leasingavtal för den mellanliggande leasegivaren: vidareuthyrningen omfattar större delen av nyttjanderättstillgångens livslängd på tio år, även om den bara omfattar en liten del av den underliggande tillgångens ekonomiska livslängd (IFRS 16.63 c). Vid vidareuthyrning fortsätter huvudleasingavtalet att gälla, så den mellanliggande leasegivaren befrias inte från sin förpliktelse enligt huvudleasingavtalet och behåller leasingskulden i balansräkningen. Vid ett finansiellt leasingavtal tas nyttjanderättstillgången däremot bort från balansräkningen, och i stället redovisas en fordran som motsvarar nettoinvesteringen i leasingavtalet (IFRS 16.67). Nettoinvesteringen är nuvärdet av de framtida leasingbetalningar som ska erhållas och eventuellt ej garanterat restvärde som tillfaller leasegivaren. I exemplet måste den mellanliggande leasegivaren ta ställning till hur det sista året, som inte omfattas av vidareuthyrningen, ska behandlas – det vill säga vad restvärdet är.
Leasegivaren använder leasingavtalets implicita ränta för att värdera nettoinvesteringen i leasingavtalet. Vid vidareuthyrning får den mellanliggande leasegivaren, om vidareuthyrningsavtalets implicita ränta inte lätt kan fastställas, använda den diskonteringsränta som används för huvudleasingavtalet (justerad för eventuella initiala direkta utgifter förknippade med vidareuthyrningen) för att värdera nettoinvesteringen i avtalet om vidareuthyrning (IFRS 16.68).
Exempel – vidareuthyrning i nio av tio återstående år
En mellanliggande leasegivare har ett huvudleasingavtal med tio år kvar och ingår ett avtal om vidareuthyrning på nio år. Avtalet om vidareuthyrning klassificeras som ett finansiellt leasingavtal. Hyran är 25 000 kronor per kvartal, förskottsbetald, både enligt huvudleasingavtalet och enligt avtalet om vidareuthyrning. Vidareuthyrningsavtalets implicita ränta kan inte lätt fastställas, eftersom den mellanliggande leasegivaren inte kan fastställa nyttjanderättstillgångens verkliga värde. Den mellanliggande leasegivaren använder därför diskonteringsräntan i huvudleasingavtalet på 5 % per år (IFRS 16.68). Det är en effektiv årsränta, omräknad till en kvartalsränta på 1,2272 %. Den mellanliggande leasegivaren bedömer att tillgången inte kan hyras ut år 10 och sätter restvärdet till noll. Om nyttjanderättstillgångens redovisade värde är 760 000 kronor blir siffrorna följande:
| 1 januari år 1 | Återstående kvartal | Kvartalsbelopp (kr) | Årsränta | Värde (kr) |
|---|---|---|---|---|
| Leasingskuld | 40 | 25 000 | 5,0 % | 796 157 |
| Nyttjanderättstillgång | 760 000 | |||
| Leasingbetalningar som ska erhållas | 36 | 25 000 | 5,0 % | 732 859 |
| Restvärde | 4 | 0 | 5,0 % | 0 |
| Nettoinvestering | 732 859 | |||
| Vinst/förlust (-) | -27 141 |
Den mellanliggande leasegivaren tar bort nyttjanderättstillgången från balansräkningen, redovisar i stället en nettoinvestering i leasingavtalet på 732 859 kronor och redovisar en förlust på 27 141 kronor. Under efterföljande perioder redovisar den mellanliggande leasegivaren finansiella intäkter på nettoinvesteringen (IFRS 16.75). Den mellanliggande leasegivaren har fortfarande leasingskulden i balansräkningen, och den efterföljande redovisningen av den är oförändrad. uendret.
Läs också: Vad är IFRS 16?
