Syftet med offentlighetslagen är att ge allmänheten tillgång till information om hur mänskliga rättigheter och arbetsvillkor hanteras av norska företag, detta inkluderar lagens informationskrav. Lagen ska också ge företagen medvetenhet om sitt inflytande på negativa konsekvenser för leverantörer och affärspartners.

Informationskrav i öppenhetslagen

När öppenhetslagen trädde i kraft den 1 juli 2022 kunde vem som helst kontakta företag för att kräva information om hur de hanterade faktiska och potentiella negativa konsekvenser. Detta krav kallas informationskrav och definieras i 7 § öppenhetslagen.

Visste du att även utländska företag kan omfattas av öppenhetslagen? Ta reda på mer här.

Vad är informationskraven?

Informationskrav är en viktig del av öppenhetslagen, eftersom den kräver att företag ska svara på konsumenternas frågor om faktiska och potentiella negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter hos sina leverantörer. Den som vill ha information kan ta skriftlig kontakt med verksamheter som omfattas av lagen och be om information. Detta kan göras via mejl, fysiskt brev eller genom formulär som verksamheten har på sin hemsida.

Verksamheterna ska därför skriftligen svara på informationskravet inom skälig tid och senast inom 3 veckor. Skulle informationskravet vara obegripligt eller orimligt kan verksamheter i vissa fall vägra kravet. Om så skulle bli fallet i framtiden rekommenderar vi att du läser Konsumentverkets sidor för de senaste nyheterna kring avslag på informationskrav.

Minimikrav i informationskravet

Verksamheter måste uppfylla flera krav för att uppfylla informationskravet, det gäller både allmän information och information om mänskliga rättigheter och anständiga arbetsvillkor kopplat till en produkt eller tjänst.

Läs mer om grundläggande mänskliga rättigheter och anständiga arbetsvillkor här

I den första delen av informationskravet ska verksamheten, liksom i redovisningen, redogöra för styrelsens förankring av ansvar och riktlinjer. Det gäller specifika åtgärder som initieras vid faktiska eller potentiella negativa konsekvenser för mänskliga rättigheter och anständiga arbetsvillkor. Det kan också innehålla vilka avdelningar som ansvarar för de olika punkterna, eller förklara vad styrelsens uppgifter och ansvar är. Det ska också framgå hur företaget är organiserat och strukturerat.

För att kunna svara på information om mänskliga rättigheter och anständiga arbetsförhållanden kopplade till en specifik produkt eller tjänst måste verksamheten beskriva resultaten av due diligence-bedömningarna. Detaljer om leverantören som kan ”avslöja identiteten” behöver inte dyka upp utan geografi, bransch och i förekommande fall produkt ska framgå. Om det finns få specifika fall att rapportera kan verksamheten förklara hur de säkerställer goda arbetsvillkor och mänskliga rättigheter med sina leverantörer.

Det är viktigt att verksamheten ger skriftliga, heltäckande och begripliga svar på hur de hanterar faktiska och potentiella negativa konsekvenser. Det är också viktigt att ta med inledda åtgärder och eventuella resultat av dessa.

I vissa fall kommer det att vara möjligt att hänvisa till allmänt tillgänglig information, gärna även ditt eget uttalande, om detta ger ett uttömmande svar. Räkna med att tillfälligt behöva lägga till mer information, eftersom informationsskyldigheten kräver att du svarar utförligt och exakt på frågorna.

Personuppgifter och affärshemligheter

Företag som avses i öppenhetslagen är inte skyldiga att lämna ut personlig information eller information som kan avslöja leverantörernas identitet. Det gäller även affärshemligheter. Om dina leverantörer har stor risk för negativa konsekvenser kan du under tiden behöva lämna information om bransch och produktionsort, vilket kan ge konsumenterna en uppskattning av vem leverantören är. Detta gäller även i det utlåtande som ska publiceras på bolagets hemsida senast den 30 juni varje år.

2023 gjorde Forbrukertilsynet en inspektion av Posten efter att Klassekampen klagat på bristande informationskrav. Klassekampen ville få tillsända en leverantörslista med namn och organisationsnummer för att kunna verifiera Postens uppgifter om hur de följer upp åtgärderna. Forbrukertilsynet i Norge kom fram till att företaget inte hade brutit mot lagen och angav att det i allmänhet inte fanns något behov av att ange företagsnamn och organisationsnummer i informationskravet eller påståendet.

Riskbaserat tillvägagångssätt och proportionalitetsprincipen

De aktsamhetsbedömningar som har gjorts ligger till grund för vad du ska svara i informationskravet. Responsen till företaget bör också ses utifrån två principer: ett riskbaserat synsätt och proportionalitetsprincipen.

Ett riskbaserat synsätt innebär att de åtgärder som verksamheten vidtagit i due diligence-bedömningarna ska motsvara svårighetsgrad och sannolikhet. Denna princip säger därför att när sannolikheten och svårighetsgraden för negativa konsekvenser hos leverantören är hög kommer det att krävas mer omfattande due diligence-bedömningar.

Proportionalitetsprincipen innebär däremot att due diligence-bedömningar görs utifrån vad som förväntas av verksamhetens storlek, art och sammanhang. Det innebär att större företag kan behöva lägga mer resurser och tid på att genomföra due diligence-bedömningar och svara på informationskrav.

Samarbete med andra organ

Samarbete med andra relevanta organ kan vara avgörande för att stärka insynslagens genomslag och effektivitet.r Detta samarbete kan innefatta samordning med tillsynsorgan som det norska konsumenttilsynet eller andra offentliga organ som ansvarar för att övervaka mänskliga rättigheter och arbetsförhållanden. Genom att dela information och erfarenheter med sådana organ kan man bidra till att stärka tillsynen av företagens efterlevnad av lagen och identifiera eventuella områden där ytterligare insatser är nödvändiga.

Dessutom kan samarbete med icke-statliga organisationer, fackföreningar och andra intressegrupper bidra till att öka medvetenheten om öppenhetslagen och dess syfte bland allmänheten. Dessa organisationer kan spela en viktig roll när det gäller att informera och vägleda individer och grupper om deras rättigheter enligt lagen, samt att övervaka företagens efterlevnad och rapportera eventuella överträdelser eller brister. Genom ett sådant samarbete kan den kollektiva insatsen för att främja öppenhet, ansvarighet och respekt för mänskliga rättigheter i näringslivet stärkas.

Exempel på informationskrav

Informationskraven kan variera mycket beroende på vilka intresseområden den som begär informationen har och företagets verksamhet. En konsument som köper kläder kan till exempel vara intresserad av att veta vilka åtgärder en klädtillverkare vidtar för att säkerställa att arbetarna i deras fabriker har anständiga arbetsförhållanden. Därför kan informationskravet omfatta specifika frågor om löner, arbetstider, arbetsmiljö och eventuella åtgärder för att förebygga brott mot arbetstagares rättigheter. Likaså kan en intresseorganisation som arbetar för mänskliga rättigheter begära information om hur ett företag hanterar risken att bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter genom sin affärsverksamhet, till exempel genom att handla med länder som har en dålig erfarenhet av mänskliga rättigheter.

Undantag från informationsskyldigheten

I vissa fall kan organisationer välja att avslå informationsförfrågningar från allmänheten. Detta gäller endast om frågan faller under de sex villkoren i lagstiftningen:

Begäran ger inte en tillräcklig grund för att identifiera vad begäran handlar om. Denna punkt omfattar alla oklara frågor, där det är svårt att förstå vad begäran handlar om.
Nästa punkt gäller i de fall begäran framstår som uppenbart orimlig. I många fall kan det röra sig om fall som medför ekonomiska och administrativa bördor för bolaget.
Ingen har heller rätt till information om personliga angelägenheter.
Konkurrensförhållanden och affärshemligheter är andra undantag från informationskravet
Sekretessbelagd information enligt säkerhetsskyddslagen är ett undantag från informationskravet
Information som skyddas enligt upphovsrättslagen är undantagen från informationskravet

Avslag på informationskrav

När ett företag avslår en begäran om information är det viktigt för den som begär information att förstå skälet till avslaget och hur situationen ska hanteras. Först bör man noggrant gå igenom de skäl som verksamheten angett för avslaget. Detta kan hjälpa till att klargöra eventuella missförstånd eller saknad information som kan vara orsaken till avslaget. Om avslaget verkar orimligt eller otillräckligt motiverat kan konsumenten kontakta det norska konsumenttilsynet för vägledning och eventuell reklamationshantering.

Informationskrav för kränkningar av mänskliga rättigheter

Skulle en verksamhet vara medveten om faktiska negativa konsekvenser för grundläggande mänskliga rättigheter hos sina leverantörer ska informationskravet besvaras. Reglerna kring namn, produktionsort och personuppgifter gäller även i detta fall.

Om verksamheten får kännedom om förhållanden i informationskravet som de inte har upptäckt i aktsamhetsbedömningarna ska verksamheten göra nya bedömningar av sina leverantörer.

Detta gäller särskilt om: